Hem Om mig Texter
Predikningar Föredrag Dikter Blandat Berättelser

4 advent 2009 - årg 2

Tätt intill de heliga juldagarna i kyrkoåret står Herrens moder Maria. Den nya skapelsens moder. Ung, ogift och kvinna – därför bland de svagaste i samhället – just henne låter Gud bära den största skatt världen sett. Sådan är nämligen vår Gud. Det som i människors ögon inget är, det gör Gud stort och mäktigt. Maria, som i människors ögon och förnuft inget var skulle alla släktled framöver prisa salig. När jag läser om Maria tänker jag: Kunde Gud göra något så stort i och av henne så kan han också göra det också med mig! Får man lov att tänka så som ödmjuk kristen? – Ja, jag tror inte bara att vi får tänka så utan att vi skall och måste våga tänka just så!

Jag undrar vad det faktum att Maria bar Gud i sin mage fick för konsekvenser i hennes liv och hennes syn på sig själv? Om jag hade varit Maria, vad hade jag då tänkt och känt?

Hade jag blivit mallig och uppblåst? Det kan jag förvisso vara i vardagslag, men om jag likt Maria fått bära Gud närmast mitt hjärta tror jag inte jag hade varit det. När Gud kommer nära en människa försvinner nämligen högmodet och den lögnaktiga stoltheten – Guds närvaro förbränner sådant i människans liv. Därför kan vi veta att Maria var ödmjuk, hon var ödmjuk i den betydelsen att hon förstod vilken nåd det var att Gud valt att bo i henne. Egen stolthet får inte plats i samma hjärta som Gud. Ödmjukhet är därför en av de gåvor som växer fram i våra liv då Gud bor i oss. Ödmjukhet är tecken på att Gud bor i oss. Hade jag varit Maria hade jag varit befriande ödmjuk och sann.

Om jag hade varit Maria skulle heller ingenting kunnat skrämma mig. Ängeln uppmanade henne ju henne att inte vara rädd. Om jag hade varit Maria hade världen kunnat hata mig utan att jag brytt mig om det för jag hade ändå vetat att jag var älskad av Gud. Ingenting skulle ha kunnat skrämma mig, inte ensamhet eller utanförskap, inte lidande eller något annat ont – jag bar ju på Gud – Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Rom 8:31 Jag skulle dessutom ha vågat så mycket mer än jag gör i dag för vad skulle jag kunna förlora när jag ändå vunnit allt – vad kan man förlora när man vunnit Gud, så som Maria gjorde?

Om jag hade varit Maria och burit Gud vid mitt hjärta så hade jag vågat tro mycket mer än jag vågar tro idag. Tänk att få känna Gud i sin egen kropp, hur han rör sig och hur hans hjärta slår – vem hade med den erfarenheten vågat tvivla på Gud och på hans makt? Vem hade ens tänkt på att synda när Gud är så nära. Med Sackaios hade jag utbrustit i förkrossad glädje: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." Luk 19:8 Eller trosvisst ropat tillsammans med Petrus : "Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Matt 26:35. Jag hade vågat lova allt eftersom Gud bodde i mig.

Tänk om Gud hade varit lika nära mig som han var Maria, då hade jag varit lika modig som hon var, då hade jag vågat säga ja till vad Gud än kallade mig till, då hade jag vågat utstå folks spott och spe, då hade jag vågat offra allt för Guds skull … om han varit lika nära mig som han var Maria…

… Jag tror att många av er vet vad jag nu kommer att säga, och jag vet att många hört det förut. Men ta på nytt emot det idag som ett löfte från Gud: Du är genom dopet och tron i Kristus och Kristus är i dig: ”Herren din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.” Sef 3:17. Genom dopet och tron, genom den helige Ande bär du Kristus liksom Maria bar honom. När du tar emot Jesu kropp och blod i nattvarden, säger du tillsammans med Maria Ja till att bära honom i din egen kropp för din och för världens frälsnings skull.

Tillsammans med Maria är du kallad ut i världen för att i varje människas hjärta låta Kristus födas. Förstår du hur stort ditt uppdrag är, förstår du hur Gud litar på dig. Gud lägger hela frälsningens avgörande ”ja” i en tonårsflickas händer, Gud hänger din frälsningsmöjlighet på en osäker tonårsflickas kärlek till Gud, hennes tillit till Herren, hennes ja till att vara hans tjänare. På samma sätt hänger Gud andra människors frälsningsmöjlighet på ditt ja. Du är nödvändig för andra människors frälsning. Vi måste våga tänka så.

Men hur skall jag klara detta, hur skall Gud kunna använda lilla mig till så stora och underbara saker som att hjälpa människor till räddning, jag som är olärd, svag, för ung eller för gammal, för feg eller för dum eller … vad det nu är för något, hur skall det ske?

– Hur skall detta ske? Frågar vi med Maria. Och Guds svar är detsamma till henne som till oss: ”Helig Ande skall komma över dig, och den högstes kraft skall vila över dig!” Hur skulle det annars gå till – du hade väl inte tänkt att gå i egen kraft?

När vi förstår vad Gud vill och begär av oss; att döpa och lära alla folk vem Jesus är och vad han förmår, så bävar vi. Vi känner ju våra begränsningar – vi är så små. Men vad vi då glömmer är att det som gör Maria stor är just det att hon är i sig själv är väldigt liten, hon har inte mycket eget att komma med. Vår litenhet är inget bekymmer för Gud, snarare tvärt om. Guds stora problem, när han arbetar med oss, är just att vi alltid skall vara så stora och duktiga. Kan själv! När vi ber, anstränger vi oss med att hitta fina ord i stället för att låta Guds helige Ande be genom oss. När vi läser Bibeln gör vi det lätt till en intellektuell prestation istället för att låta oss översköljas av Guds kärlek. När vi sjunger till Guds ära är vi mer noggranna med att det skall låta vackert än att vi sjunger med den glädje och kraft som Gud ger oss. Så fungerar vi ofta i det lilla. När vi då får stora projekt framlagda inför oss som att tala om Jesus med andra människor eller att på andra offentliga sätt visa med ord och gärningar att vi tillhör Jesus, då baxnar vi; O, det kan inte jag!

O, det kan inte jag, är nog den kristnes vanligaste mantra. Men tänkt om Maria sagt så: O, inte kan jag föda Guds son, då hade vi legat illa till. Maria sa i tro ja till något hon inte hade någon aning om ifall hon skulle klara. Så skall vi också tänka, vi måste säga ja till det Gud lägger på vårt hjärta att göra även om vi inte vet hur vi skall göra det eller om vi överhuvudtaget klarar av det. De uppdrag vi får av Gud föregås inte av någon offert där man får se vad det kostar i kraft eller förmåga. Bara Ja eller Nej gäller. För att klara detta behöver vi få inpräntat i vårt inre gång på gång att det inte är av vår egen kraft vi skall göra Guds verk utan genom Guds Ande som vilar över oss och genom hans kraft.

Förstår du att det var just genom Marias ja som stora saker hände i hennes liv. Om Maria inte sagt sitt ja till Guds uppdrag hade hon fortsatt vara högmodig, rädd, hämmad och trossvag som alla andra. Men just genom att hon sade sitt Ja till Guds uppdrag och hon sade det ja:et mot allt sunt förnuft och utan någon annan säkerhet än Guds eget ord och löfte så skedde förvandlingen i hennes liv: Hon fick vara den nya skapelsen moder, Herrens moder.

Vi måste börja våga lita på Guds löfte såsom Maria gjorde. Vi måste börja öva oss i att säga våra ja även om vi inte har någon annan trygghet än Guds eget ord och löfte – annars hindrar tron på oss själva och vår egen förmåga Guds möjlighet att handla genom oss. Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren.

Maria förmådde säga ja till att bära världens frälsare med risk för sitt eget liv och hon sade ja eftersom hon litade på Guds löfte om att Guds helige Ande var med henne. Guds helige Ande är med dig också, Guds löften gäller dig också – vågar du då, utan risk för ditt eget liv, anta utmaningen att under det år som kommer t ex välja ut en person i din närhet och be för honom eller henne och praktiskt hjälpa denna människa in i församlingen genom att gå med och vara ledsagare. Vågar du så anta utmaningen att ge en människa i din närhet ett nådesår där Gud genom dig kallar denna människa till frälsning och evigt liv? Det är väl en god utmaning för var och en av oss!

Marias ja fick underbara konsekvenser för hela världen, Guds Ande kunde genom henne göra underbara ting. Gud vill också göra underbara ting genom dig – skulle inte du vilja det? Det är enkelt! Töm dig på ditt eget högmod och falska stolthet och säg: Inte av mig själv, men genom din kraft Herre vill jag vara ditt redskap. Jag vill erfara din Andes kraft i mitt liv så att jag alltmer vågar tro på dig. Jag vill vara din tjänare, likt Maria. Jag vill vara ditt redskap. Kom med din Ande över mig och befria mig från mig själv, allt slagg och allt ont i mitt inre så att du Jesus får plats intill mitt hjärta. Låt mig känna dig i mitt inre, låt mitt hjärta slå i takt med ditt. Lär mig att älska de människor som kommer i min väg på samma sätt som du älskar dem och ge mig din Helige Andes mod älska din förlorade mänsklighet tillbaka till dig. Lär mig att säga ja till alla dina uppdrag, lär mig att dina löften bär så att min oro och feghet inte hindrar dig från att bruka mig. Herre, låt mig med Maria alltmer upptäcka dig, din kärlek, din kraft, din makt – gör, Herre, underbara ting genom min svaghet och litenhet. Här är jag Herre, din tjänare, din tjänarinna, sänd mig.

Må Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Maria-och-Jesus-ikon.jpg

Prästsidan.se

Pär-Magnus Möllers hemsida

Dagens Bibelord