Flykt

​

Såriga kroppar vandrade vägen fram

spår av blod

bakom dem.

De hade gått länge

ensamma

över bergen

utan glädjebud.

Ingen väntade dem

ingen såg dem komma.

Tårarna hade tynat

och tomhet rann ur deras ögon.

Målet var glömt

likaså flykten.

Skräcken drev dem

rädslan förföljde dem

och de sprang

sakta

för att hinnas upp

förtäras

av den fiende som trodde på seger.

Och kropparna drevs framåt

inte av vilja

inte av framtid

bara av väntan.