Frånvarande närvaro

​

ofriden skälver min kropp

frånvaron av frid fyller

mitt omedvetna medvetande

​

ord

älskade ord

flyter i mitt inre

oljigt sakta

obegripliga

och tömda på mening

​

han som inte är här

fyller min tomhet

med tystnadens ångest

​

jag skakar ofridens galler

i tomhetens fängelse

alldeles ensam

​

orden rinner från mina fingar

förenar sig med den kalla betongen

förvandlas till ingenting

ingenting

​

den enda närvarande

är han

som inte längre

är här