Herren ser på

​

Den smyger sig på,
svagheten,
letar och söker mina sår,
hugger där det gör allra mest ont.
Utstuderad är den,
programmerad ondska.

Och Herren står och ser på,
väntar till inga krafter finns kvar,
tills jag strypts av ensamheten,
torterats blodig av ångesten
och övergett allt jag kallat
mitt eget.

Och kampen är hård
och jag är seg
och viljan är min förbannade kraft.
Men han vinner
som vanligt.

Jag vet att han får allt,
jag vet att han inte föraktar mig för det,
jag vet att hans kärlek är större.

Men smärtan...