Hem Om mig Texter
Predikningar Föredrag Dikter Blandat Berättelser

Sagan om den elake tomten

 

_02_dsc_0926.jpg

- Finns det några snälla barn här? Dundrade tomten när han brakade in genom dörren. Han slängde säcken på golvet och satte sig med ett stön i den bekvämaste fåtöljen. Farmor som råkade sitta i samma fåtölj gav till ett litet pip och försökte kravla sig ut under tomtens väldiga rock. 
-Ho, ho ho, sade tomten lite tillgjort, för så hade han sett på TV att man skulle säga. 

Brasan sprakade hemtrevligt och kastade lekfulla skuggor över de förväntansfulla barnen. Barnens ögon tindrade som stjärnor på den mörka natthimlen. 
-Ho, ho ho – sade tomten igen denna gång lite avmätt. 

-Nå, finns här några snälla barn, ho ho ho?
Barnen tittade sig lite oroligt omkring. De vuxna satt uppradade längst med väggen och knäckte nötter, smålog och drömde sig tillbaka till flydda jular.
- Nå, sade tomten barskt, finns här några snälla barn?
En pinsam tystnad följde. Det enda man hörde var tomtens rossliga andning och de vuxnas nötknäckande – elden i spisen susade hotfullt och barnen kröp närmare varandra. Var det ingen av de vuxna som lade märke till vad som höll på att hända. Denna rödmosiga fete farbror fatt där i farmors fåtölj och hotade de små barnen. 

Lille Pelle vände sig till lilla Lisa och viskade i hennes öra:
-Har du varit snäll?
-Jag vet inte, svarade Lisa oroligt.
-Inte jag heller, sa Pelle.
-Ursäkta mig, Herrn, sa Lisa högt till tomten, exakt vad menar du med att vara snäll?
De vuxna slutade knäcka nötter och vaknade upp ur sitt nostalgiska drömmande, vad var detta – detta ingick ju inte i den fina jultraditionen.
Tomten skruvade oroligt på sig, en irriterad svettdroppe dallrade på hans nästipp.
-Ho ho ho, finns här några snälla barn – var det enda han fick fram. I de miljontals hem han hade farit runt i hade han aldrig mötts av en liknande fråga – det här var ju rent av obehagligt, det ingick inte i hans avtal att diskutera sådana saker – kanske skulle han tala med facket när han kom hem.
-Jag menar så här, sade Lisa, ibland är jag ganska snäll, men ibland så går det liksom inte – Ibland tänker jag faktiskt riktigt stygga saker till och med om min bror Pelle här – och då är jag ju inte speciellt snäll. Om jag då svara ja på din fråga om här finnas några snälla barn, ljuger jag och då är jag ju inte snäll – men bara för jag svarade ja på din fråga får jag ju presenter ändå. Men om jag inte ljuger utan talar sanning och säger att här finns faktiskt inte några helt och hållet snälla barn eller vuxna i det här huset, då får vi inga presenter – hur vill tomten att vi skall göra?

Svettdroppen på tomtens näsa hade vuxit sig än större och kastade sig nu nedför tomtens stora vita skägg. Tomtens ögon snurrade som pingisbollar inne i huvudet – hela tomtens existens sattes på prov – hela hans värld rämnade.

-Jag har lärt mig, sade Pelle, att ärlighet varar längst och att san-ningen är viktigare än något annat – varför uppmanar du oss i så fall all ljuga – och varför är det bara de snälla barnen som skall få julklappar – behöver inte de som varit stygga de än mer egentligen?

-Ja, fyllde Lisa i, du inte bara uppmanar barn att ljuga och uppmuntrar en felaktig fördelning av julklappsresurserna, du uppmuntrar ett strebersamhälle där de som går i maktens ledband uppmuntras och belönas, men de som vågar vara ärliga i sin längtan och sin tro och därmed ibland måste gå mot etablissemangets tyckande – straffas genom att inte få samma fördelar som de som inte vågar säga ifrån!

Vid det här laget var det uppror i vuxenledet. Farmor som hade hämtat sig från choken att få tomten i knäet for runt som en skållad mandel i grötfatet och talade om revolution bland de unga. Mostrar och fastrar talade i mun på varandra, mor satt med ansiktet i händerna och grät – det var rena turen att far som vanligt var ute och köpte tidning då tomten var på besök.

-Ho ho, suckade tomten uppgivet.
-När vi var i kyrkan i eftermiddags, sa Pelle, fick vi höra om en som hade ett bättre julbudskap än du herr tomte – det var en som heter Jesus. Han säger att alla människor är lika mycket värda, han vet att vi inte kan leva upp till att alltid vara snälla – men han pratade om något som hette förlåtelse – det var det han kom för att berätta, men det har väl du aldrig hört talas om. När man gjort fel kan man genom bönen när som helst komma till honom och be om förlåtelse, då får man förlåtelse och kan börja om från början igen och få en ny chans. Han säger att vi inte skall ljuga utan försöka leva så mycket i sanningen vi kan – men han vet själv hur svårt det kan vara, han fick själv till och med gå i döden för att han höll sig till sanningen – han vet att det är svårt men han säger att om vi bara försöker så är Gud med och hjälper oss.

-Ja, sade Lisa, dessutom har han lovat att han är med oss alla dagar hela livet, om vi vill det – inte bara som du, som kommer en gång om året och sedan försvinner så fort du gjort det du skall. Jesus är med alla dagar och han ger oss presenter varje dag. Han ger oss nämligen själva livet, han ger oss luften vi andas, blommorna, julgranarna, mor och far, han ger oss kraft när det är svårt och tröstar oss när vi inte orkar längre. Han har till och med lovat att ge oss det eviga livet när vi en gång dör – det är ett bättre budskap än du har att komma med – och det är bättre presenter också.

Nu hade det blivit alldeles tyst bland de vuxna. Alla tittade på tomten. Tomten tittade på sina skor, suckade:
-Jo, ni har nog rätt – den där Jesus verkar ha saker och ting klart för sig – det är nog bättre att lyssna till honom än till mig, jag har ju egentligen inget att säga.

Så tog tomten av sig sin stora luva, kliade sig lite i skägget och drog, till allas förvåning, av det och lade det på golvet – och där satt plötsligt far, visserligen något korpulentare än vanligt, med all vadd instoppad under de röda kläderna som han hade.
-Nä, sade far, jag skall aldrig mer fråga om det finns några snälla barn här i huset, jag vet att man inte alltid är så snäll. Men precis som med Jesus älskar jag er ändå, så fruktansvärt mycket att det spelar ingen roll om ni varit snälla eller inte, jag vill precis som Gud ge er alla presenterna här i säcken, inte för att ni gjort något snällt, utan just för att ni är de ni är – mina älskade barn. 

Så blev det en god ju i alla fall, trots att tomten nu bara låg som ett vitt svettigt skägg på golvet framför farmors fåtölj.

_05_dsc_2437_fixad.jpg

 / Pär-Magnus Möller


Tipsa en vän:

    


Maria-och-Jesus-ikon.jpg

Prästsidan.se

Pär-Magnus Möllers hemsida

Dagens Bibelord