Hem Om mig Texter
Predikningar Föredrag Dikter Blandat Berättelser
Septuagesima 2010 - årg 2 

Det var ju ett litet dystert evangelium vi serverades idag. När vi arbetat som små myror hela livet skall vi säga: ”Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra!” Det är ju inte så roligt att höra eller konstatera. Jag gör ju ändå så gott jag kan och ibland ännu lite mer. Jag sköter mitt arbete, jag ställer upp för min familj, för vänner och grannar – jag skänker mina surt hoptjänade slantar till folk i fattiga länder – ingen skulle väl kunna säga om mig att jag inte gör vad jag kan – inte ens Gud – och så skall man sitta här på söndagen och höra på sådant här – att jag bara är en oduglig tjänare – upprörande!

Idag firar vi söndagen med det underliga namnet Septuagesima som betyder sjuttio – dagar före påsk, med denna söndag förbereder vi oss för fastan och börjar gå igenom våra liv, för att se vad som står i vägen för att vi skall kunna växa i gemenskapen med Jesus.

För att förstå dagens evangelietext, som är skriven i en helt annan kulturmiljö än vår, måste vi först analysera vad texten egentligen handlar om: Vi har en tjänare – eller rättare sagt en slav som arbetar på ägorna. Det verkar vara bondens enda slav, så när slaven väl kommer hem till huset får han även ta hand om hemarbetet. När arbetet är slut får slaven inte ens ett tack för arbetet han utfört – och det är inte så konstigt; slaven är ju köpt för att just utföra arbetet – han gör det han skall.

Jesu liknelser skall sällan detaljanalyseras – och liknelsen handlar inte om vem bonden är – eller hur slavens arbete ser ut – det kan man se när Jesus strax efter liknelsen ger en tillämning av texten. Då handlar det bara om en sak; Förhållandet mellan arbetet och lönen.

För oss är det självklart att lönen på något sätt skall vara resultatet av ett utfört arbete. ”Den som inte arbetar skall heller inget äta” har väl alla barn hört sina föräldrar retas med vid matbordet. Men i Guds rike, som vi tillhör genom vårt dop och vår tro, gäller helt andra regler. I Guds rike har lönen inget med arbetet att göra överhuvudtaget. Lönen är en sak och arbetet en helt annan. För oss som lever i två riken, Guds och världens, är detta nästan obegripligt och omöjligt att särskilja. Vi tänker om Guds rike ibland så här: Den människan hon har inte gjort mycket gott här i livet – hon kommer nog inte in i himmelen – eller – den människan, han har levt ett sådant exemplariskt och kristligt liv, han är självskriven i himmelen. Och så är det inte så.

Lönen är i Guds rike en sak och arbetet en helt annan. Lönen är nåd – något som vi får – inte för att vi förtjänar det på något sätt – för vi är bara odugliga tjänare, d.v.s. lönen är så oändligt mycket större än vad vi kan förtjäna, den går inte ens att jämföra med vår arbetsinsats – lönen (himmelen) får vi för att Gud älskar oss – liksom den gode föräldern ger sina barn hela arvet, fastän de kanske inte levt alls så som föräldrarna önskat. Lönen får vi för att vi tillhör vår himmelske fader genom dopet och tron- inget annat.

Jesus använder i liknelsen också bilden av slaven när han talar om oss – det låter ju inte så kul – ingen vill väl vara slav. Vi är ju fria män och kvinnor men en egen vilja och en egen väg att gå. Ingen skall få binda oss – vi är ju våra egna – eller hur!

Ja, så säger vi, men ibland undrar jag hur mycket fri vilja jag egentligen har här i livet – det mesta jag gör och tänker, äter och har på mig, gör, tänker, äter och bär jag inte av egen vilja, någon annan har gett mig den viljan. Att vara människa innebär att vara slav under någon. Friheten är imaginär – för visst talas det om frihet i alla möjliga sammanhang, inom politiken, inom reklamens underbara värld, men vilken frihet är det att likt ett vasstrå kastas fram och åter mellan olika modenycker. Frihet är ett lömskt ord för det används också av alla de som vill binda oss till händer och fötter. Det är lika bra att inse faktum: att vara människa innebär att vara slav under någon – det Jesus erbjuder är att du får friheten att vara slav under honom istället. Han köper dig från de som nu äger dig – det är den sanna friheten.

Alltså – genom dopet och tron är du en slav i Kristus som fått nåden att ärva hela Guds kungarike. Visst är det häftigt – och förunderligt.

Men arbetet då, varför skall vi arbeta för Guds rike om vi ändå får lön utan att göra något? Varför skall jag ställa upp för mina systrar och bröder i församlingen, varför kan inte jag fuska med deklarationen och vinna något på det – som alla andra – varför vill Gud att jag skall hjälpa andra till tro, varför skall jag lägga tid på att be och gå i kyrkan om jag liksom ändå får betalt, jag tror ju och är döpt – det räcker väl?

Herr Svensson var sedan många år gift med sin älskade fru, fru Svensson. De levde i ett harmoniskt äktenskap, de delade på sysslorna och hjälptes åt med allt. En kväll när Herr Svensson satt i sin rökfåtölj framför den öppna brasan, blossande på en stor fet cigarr och avnjutandes ett litet glas whiskey kom tanken till honom: Vad är det jag pysslar med. (denna tanke var på intet sätt relaterad varken med rökverket eller whiskeyn). Här är jag, tänkte han, en man i sina bästa år, lyckligt gift med en underbar kvinna som jag älskar. Varför, ja, varför skall jag då behöva bära ut soporna varje kväll. Om inte min fru vill göra det skulle jag väl kunna anställa någon som gjorde det åt mig. Vilken bra idé! Nu har jag en underbar fru som jag älskar och slipper dessutom gå ut med soporna – kan livet bli underbarare?

Sagt och gjort. Fru Svensson fortsatte som vanligt med sina sysslor men varje kväll kom det en okänd man in i köket och hämtade soporna medan Herr Svensson satt i rökfåtöljen framför brasan. Idén var så glimrande att snart anställdes folk både till att tvätta bilden, städa toaletterna, klippa gräset och alla andra uppgifter som Herr Svensson brukat utföra.

Herr Svensson klappade sig på sin mage – som nu började växa av allt sittande – och sade till sig själv: Ja, du Svensson, du är då en riktigt klipsk en!

Senare skulle det visa sig att idén hade sina avigsidor. Förutom att han blev tämligen fet, hände något i relationen mellan Herr och Fru Svensson – den svalande. Värst var det faktiskt för Herr Svensson själv – han började tappa intresset för sin fru. Efter en tid försvann passionen och hon blev bara en av alla de andra anställda som numera sprang runt i huset flera gånger om dagen.

Vad var det som hade blivit fel?

Herr Svensson försökte övertala sina känslor till att börja älska Fru Svensson igen, men de lydde liksom inte. Han började läsa massvis med böcker om relationspsykologi, han drog med sin fru på äktenskapsrådgivning – men allt verkade vara förgäves.

En vacker vinterdag hade den säsongsanställde halkbekämparen glömt sanda den isbelagda stentrappan upp till köksingången. På kvällen halkade, av denna anledning, den lågavlönade soppåseutbäraren på fjärde trappsteget, slog en volt och bröt benet samt ådrog sin en lättare hjärnskakning. Detta medförde att Herr Svensson dagen efter själv fann sig tvungen att utföra soppåseutbärningen. Fru Svensson stod vid vasken och skalade morötter då Herr Svensson äntrade köket. Han såg med tungt hjärta på sin fru som han numer inte förmådde älska, tog påsen och vandrade ut till soptunnan.

Väl tillbaka i köket hände något – Herr Svensson kunde inte riktigt förklara vad, men plötsligt tändes en liten gnista av gemenskap mellan de båda äkta makarna. Ingen sade något, ingen gjorde något speciellt, men för en sekund kändes det som om de åter igen var ett kött, en gemenskap, en vilja, ett arbete, ett gemensamt liv.

Så tror jag det är i relationen med Gud också. Vi arbetar inte för lönen, utan vi arbetar för att vi älskar Jesus och vill ha gemenskap med honom, vi vill lära känna honom allt djupare. Det enda sättet att få en levande gemenskap med honom är att tjäna i Guds rike tillsammans med honom. Jag kan läsa hur många andliga böcker som helst, eller anställa hur mycket människor i församlingen som helst, utan att min kärlek till Jesus växer eller bli mer levande. Bara genom att dela liv med Jesus, bara genom att dela arbete med honom kan jag växa. I detta sammanhang kan jag förstå Jesu ord:

Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” D.v.s. den som arbetar i Guds rike för Guds sak har släktskap med mig – har den innerligaste gemenskapen med mig.

Resultatet av mitt tjänande av Guds mänsklighet för Guds skull är av samma art som Herr Svensson fick av sitt arbete i hemmet – gemenskap med den man älskar mest.

När vi tjänar varandra i församlingens gemenskap, eller när vi utför barmhärtighetsgärningar eller när vi aktivt försöker leva efter sanningen – händer något med oss – då blir vi det vi är kallade att vara – Kristi lärjungar, barmhärtighetens och kärlekens och sanningen vittnen – och vi gör det inte för lön, utan för att vi älskar och själv tagit emot barmhärtighet, kärlek och sanning av honom som först älskade oss.

I Guds rike är allting upp och ned. Där tjänar vi varandra, inte för lönens eller ärans skull utan för kärlekens. I Guds rike får vi ingen rättmätig lön för vårt arbete, för vad vi än gör räcker det inte till för att förtjäna det vi verkligen får, nämligen; livet tillbaka, det eviga livet tillbaka. I Guds rike råder ingen rättvisa, rättvisa råder bara i helvetet, där får var och en vad den förtjänar – i Guds rike får alla som tar emot det riket samma lön, samma vinst – himmelrikets härlighet.

Det är en nåd för var och en av oss att få tjäna i detta rike, det är en förmån att få arbeta tillsammans med den man älskar, så att man redan här i tiden blir ett kött, en ande, en vilja och ett gemensamt liv.

Lönen är nåd, arbetet är nåd – löftet är evigt liv i Jesus Kristus.

Jesus sade:

”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.”

En sak till – det är inte Jesus som säger i liknelsen att vi är usla tjänare – det är vi själva som kommer att konstatera det när vi ser vad vi får för vårt arbete i vingården.

Maria-och-Jesus-ikon.jpg

Prästsidan.se

Pär-Magnus Möllers hemsida

Dagens Bibelord