Vintervita moln

​

Vi satt under vintervita moln

och kastade stenar i det svarta vattnet.

Ingen såg oss …

​

Ingen såg oss när gråa måsar korsade den röda himlen.

​

Inget var som det skulle,

ty så skulle det vara.

​

Du såg på mig

och jag såg bort.

​

Ingen ånger fanns.

​

Och stenarna sjönk till botten

för att evig slipas av vågornas oljiga rörelser

till ingen nytta.

​

Så gick evigheten

och vi satt kvar

under vita moln

om vintern.