Hem Om mig Texter
Predikningar Föredrag Dikter Blandat Berättelser
 

Sagan om kloke Urban

Kloke Urban var verkligt klok. Han hade lärt sig att livet, det var att välja och att välja rätt – annars kunde det bli fel. Så Kloke Urban övade sig i denna ädla konst redan från barnsben.
I valet och kvalet om vilken musik han tyckte bäst om valde han den som gav flest vänner, andra gånger valde han det märke på jacka som gav flest statuspoäng. När han skulle välja vilken tjej i klassen han tyckte bäst om valde han den som verkade mest ekonomiskt lagd. Så växte han och snart skulle han välja bilmärke, yrke, färg på huset, vilket parti han skulle rösta på, hurudan hund familjen skulle ha, hur hög häcken skulle vara  runt huset, hur många barn familjen skulle skaffa, vilken dagstidning som var bäst, vilket som var mest ekonomiskt; att skaffa jordvärme eller solpanel eller behålla oljan. Han skulle välja och besluta – och han läste alla broschyrer han kunde komma över, diskuterade och argumenterade med alla han kom i lag med.

Av omgivningen uppfattades Urban som den klokaste och mest beläste. Han var en man som övervägde sina beslut, sade man, och som var med sin tid. Många av hans val var alldeles rätta och visa, ekonomiska och hållbara.

I allt levde Urban efter att göra det kloka valet, det var hans livsfilosofi. Det var enkelt, tyckte han, man beräknade bara fördelar och inkomster och subtraherade dem med umbäranden, omkostnader och andra nackdelar – summan blev då det perfekta livet, så skulle allt bli bra. Men allt var inte bra. Trots att han gjort rätt i hela sitt liv, var han inte så lycklig som han hade förväntat sig att de rätta valen skulle göra honom – det var något som var fel.

En dag när han satt och läste i ”Dags att deklarera”, för att klokast möjligt planera och göra avdrag, ringde det på dörren. Kloke Urban reste sig från sin Ikea fåtölj från fyndhörnan och tog den genaste vägen genom hemmet mot dörren. Därute stod Jesus och frågade om han fick komma in. Urban hade aldrig hört talas om Jesus, för det där onödiga att kasta bort en hel timme i kyrkan varje vecka – det var inget för hans kloka veckoplanering.

Urban tvekade först att släppa in denna okände karl, men på något sätt kunde han ändå inte säga nej. Han var ju tvungen att i alla fall se om det var något givande som denna okände man kunde erbjuda och då fick han ju senare subtrahera den tidsförlust Urban ändå fick stå ut med i och med att han släppte in honom. ”Kom in” hörde Urban sig själv säga, innan han hann tänka sin tanke färdig.

Så satt Jesus tillsammans med kloke Urban och drack koffeinfritt kaffe köpt på kupong och knaprade på Margarethas (den mest ekonomiska tjejen i klassens) hembakade skorpor med extra mycket nyttiga fibrer i.
-Ja, du Urban – sa Jesus – du har onekligen gjort rätt i hela ditt liv – ingenstans på jorden har jag mött någon som du.

Urban tyckte nog Jesus lade lite för stora ord i sin mun och han undrade vilket register Jesus hade kikat i för att ta reda på så mycket om honom, men han svarade ändå: Tja, en gör ju så gott en kan!
-Jo, onekligen, sa Jesus – du gör verkligen så gott du kan … och ändå är du inte helt nöjd, eller hur?
Urban höjde på ögonbrynen. Hur visste Jesus det. Urban hade aldrig avslöjat den malande känsla av oro och tveksamhet han kände i sitt inre – klaga var inte Urbans melodi, då förlorade man ju bara i anseende.

Jo, fortsatte Jesus. Jag  kilade förbi här för jag ville ställa dig en gåta. Hur kan det vara så att en man som alltid i sitt liv gjort så gott han kan, som alltid gjort rätt och valt det som gagnar honom bäst i varje situation, hur kan det komma sig att en sådan man inte är tillfreds med sig själv, att han inte är lycklig?

Urban lade ifrån sig den fiberrika skorpan, tog av sig sina progressivt slipade glasögon och visste plötsligt inte om denna tid han spenderade med denne okände man var av nytta eller inte. – Tillfred och tillfreds, lycklig och lycklig, det beror ju på vad man menar med lycklig, jag menar, jag är väl lyckligt lottad i denna värld, jag äger mer än de flesta, har en god fru, snälla barn, stor ekonomisk bli och har just börjar spara i pensionsfonder för en säker ålderdom -–så visst har jag det bra och är lycklig på mitt sätt.

-Men, sade Jesus, tänk om du inte får någon ålderdom, tänk om ditt hjärta säger stopp när du fyller 55 eller din fru går ifrån dig, ditt hus brinner upp och världens alla banker går omkull. Vad har du då att leva för, att vara lycklig för. Vad bär dig när allting rasar. Kommer inte din malande oro därifrån att om du mister allt det du byggt upp genom kloka val här i livet har du inget kvar – inget alls?

Urban gjorde som alla pressade och stressade människor gör, frågade om Jesus ändå inte skulle ha lite mer kaffe, men Jesus som avskydde koffeinfritt kaffe, han gillade bara äkta vara, betackade sig och försökte fånga Urbans förvirrade blick.

-Du, sade Jesus, du vet inte vem jag är för du har aldrig haft tid eller lust att sätta in mig i din veckoplanering, men jag är en typ av försäljare, skulle man kunna säga. Vid detta rodnade Jesus en aning eftersom han inte var van vid att tvingas ommodellera sanningen till den grad. Jag säljer en typ av, tja, man skulle kunna kalla det en slags livsförsäkring – nej inte liv försäkring, livsförsäkring. Jag kan försäkra ditt liv redan här medan du lever, inte bara garantera avkastning till dina arvtagare – nej en livsförsäkringsförsäljare, det är vad jag är!

Det är nämligen så, sade Jesus, att det är ett val du inte gjort. Ja, du är inte ensam, många har inte gjort det valet ännu. Du har inte valt väg i livet. Tillsammans med tusentals andra låter du livet bara rinna förbi, som vatten mellan dina fingrar, den ena dagen flyter in i den andra och titta nu är du snart femtio år och vet fortfarande inte vart du är på väg … du flyter liksom bara med. Dina kloka val handlar ju bara om vilken stock du skall flyta med för stunden, men vart du är på väg har du inte ägnat en tanke, eller vad som är meningen orkar du inte bry dig om. Har du inte märkt hur ditt liv liksom inte är ditt eget längre, hur andra tvingar dig att leva enligt deras mönster och former medan du blir allt mindre dig själv. Du surfar på modevågen, vart den än för dig, vilket budskap den än har, antingen du vill eller inte. Jag säljer försäkringar mot detta, jag säljer en livsförsäkring som garanterar att du blir dig själv igen, att du hittar det andra stulit från dig.

Kloke Urban hade för stunden inget klokt att säga utan stirrade ut genom det värmeisolerade treglasfönstret. Han kände sig lite förvirrad, nästan illamående. Nog hade han det bra i livet; anseende, relativt god ekonomi, fin familj, goda vänner, nyttiga fritidsintressen  … Ja, hans liv var egentligen som i TV reklamens idealvärld, feut de fluers blomsterdoftande kök, Ajax nystädade hus, Volvos trygga bilfärd genom livet, Ja, som en säker doft av Axes deodorant som får alla världens kvinnor att vända sig efter en – men det var ju inte hans eget liv – någon annan hade ju konstruerat det för honom. Plötsligt såg han sig som en marionettdocka, bunden till händer och fötter av andra, dansande hela livet efter deras pipa. Och detta hade han kallat frihet. – Vad kostar en sådan där livsförsäkring?

-Ja, sade Jesus, det beror ju på, många tycker att den är alldeles för dyr, andra att den är alldeles för billig och folk ratar den av båda orsakerna. Men jag skulle kanske kunna säga att den kostar dig ditt liv, den kostar dig det att du ger mig ditt liv bit för bit. Det är inte så farligt som det låter, för om man vänder på det kan man säga att jag köper dig fri bit för bit och gör dig alltmer till dig själv. Varje gång du ber till mig ger du en bit av dig själv till mig, varje gång du firar gudstjänst, tar emot nattvarden, lovsjunger mig, läser din Bibel, händer samma sak – jag kan gå in i dig och befria dig. Många har inte tid till det, för det tar tid, det skall man inte hymla med. Men å andra sidan får du tillbaka livet … och det är ju inte så dumt. Det är ju en god investering. Genom att ge ditt liv till mig får du tillbaka det, för jag är vägen till livet.
-Vilka är då kraven? Frågade Urban.
-Kraven är de att du måste hålla dig till mig. När det kärvar ihop sig, får du komma till mig, när allt är underbart får du komma till mig, när du gjort fel får du komma till mig – så skall jag glädjas med dig, gråta med dig och hjälpa dig hitta rätt igen.

När du en dag mister allt – vilket vi alla gör en dag, då har du mig kvar. När feut de fluers blommor vissnat och Ajax rena doft lagt sig, när Volvon rostat sönder och Axes deodorant inte längre är säkert – då står i alla fall jag kvar – det är säkert. När pensionsförsäkringen gått ut och Kronér har slutat i Bingolotto så att allt hopp om storvinsten är borta, när peasmakern lagt av finns jag ändå vid din sida och bär dig över dödens flod in i mitt rike där jag är kung och härkar för evigt.

När du vill teckna livsförsäkring med mig garanterar jag dig ett liv som jag med ord inte kan beskriva. Med mig i ditt liv får du leva i ständig upprättelse, hur mycket folk än spottar på dig. Jag garanterar dig ett värde hur många gånger du än blir trampad på, ett hopp hur mörkt det än är i världen, ett evigt liv hur mycket döden än klampar in i din närhet.

Detta är mitt erbjudande – det håller – det kan kyrkan i två tusen år vittna om, det kan miljoner och åter miljoner kristna över hela världen vittna om. Valet är ditt, du måste välja, annars väljer andra åt dig.

Kloke Urban satt tyst en lång stund sedan knäppte han sina händer och bad:

-Jesus, här är jag, jag är din. Här är mitt liv, tag emot mig som jag är. Led mig, älska mig tillbaka till dig och låt mig bli mig själv igen.

 

Amen!


 


Tipsa en vän:

    

Maria-och-Jesus-ikon.jpg

Prästsidan.se

Pär-Magnus Möllers hemsida

Dagens Bibelord