Nattens tre dagar

​

Långsamt lägger skymningen

sin grå täckelse över landet.

Gränser upplöses och allt blir till ett.

Hav, skog och himmel förenas i en ohelig allians

av frid, av ickevetande.

​

Räven slutar sin jakt,

haren gömmer sig under granens kjoltyg.

​

Solen finns inte mer - bara minnet av den,

i ljusets kvardröjande dimdans.

​

Så slocknar allt omärkligt bort -

likt en döende

omsluten av ensamhet och tystnad.

​

Ingen väntar längre på en ny dag.

​

Allt är förstunden

upplöst i mörker

förväntan

hopp

framtidstro.

​

Allt vilar i nattens tre dagar...

​

...därefter vet ingen