Resan börjar

​

Så återstår tystnaden.
Blek och tung hänger den över mitt hjärta,
hindrar slagen,
väntar döden.

Jag söker dina ögon
för en blick,
en fristad att få vila i
men du har vänt bort ditt ansikte
och ser åt ett annat håll.
Kvar är ljudlösheten och oseddheten.
Jag försöker greppa din hand
för en kort förnimmelse av trygghet
men du är inte längre där.

Så börjar avklädandet,
resan genom tomheten.
Kvar finns bara tron,
din tro
genom mig.